För ett par år sedan skrev jag inte fantasifulla texter, annat än i skolan, till uppsatser i svenska och engelska. Men eftersom jag hade skrivit en del när jag var en liten studsande plutt så kände jag ändå att jag kunde  när jag ville.

På den här tiden handlade min fritid mest om att glo på TV och spela spel. Ett spel som egentligen var supertråkigt kallades Adventure Quest. Det var lite som Pokémon, man valde sina attacker, tryckta på Attack, sedan var det motståndarens tur, tills en var död.Av någon anledning hängde jag mig ändå kvar i spelet, och när jag la ner spelandet ungefär runt level 90 hade jag typ den bästa utrustningen och alla typer av äventyr och quester i bagaget.

I det här spelet (som fortfarande finns kvar) finns en karaktär som heter Kabroz, som ganska snabbt efter att han dukit upp blev min favoritfigur. En dag uppstod en trend av att göra berättelser om olika karaktärer i spelet och lägga upp dem på spelets internetforum. Om ni ser vart det här leder så förstår ni att jag är en nörd av rang.

Saken var den, att min berättelse om Kabroz blev ganska hyllad, och jag fick en oförtjänt egoboost av ett gäng andra spelnördar. Då och dåsmyger jag i hemlighet tillbaka till forumet och ser om jag fått några nya roliga kommentarer.

Fanns det en tid då du skrev väldigt lite? Minns du någon gång när du skrev något och tog dig själv på alldeles för stort allvar, eller när du skrev med en nästan puckad självdistans?  Gå tillbaka, titta, och skratta gott åt dig själv. Du kan analysera texten genom att koppla den till den du var då och den du är idag, eller bara läsa igenom den en eller två gånger och småle åt dig själv. Jag tycker att du ska göra det.

Pinsam självutlämnande bonus: History of Kabroz by Mazkaraht

#29 Se tillbaka

Tidsåtgång: Kan ta en stund att gräva i lådorna, inte lika lång stund att läsa texten (oftast)

Nackdelar: Du kan  få ångest över hur dålig och pinsam du är, och då behöver du öka din självdistans en aning.

Fördelar: Du kan ha roligt på din egen bekostnad och inse att man kanske inte alltid ska ta sig själv på för stort allvar. Dessutom får man nästan alltid den där känslan som vissa av oss lever för - det-här-har-jag-skapat-känslan - om det är något du la ner tid på och blev nöjd med.

Jag ber  om ursäkt för att jag varit borta i snart en vecka. Jag har av personliga skäl inte haft ork, och jag har dessutom arbetat med det nya projektet BrevRevolutionen (mer info om det kommer snart!).

Nu är jag i alla fall tillbaka, och jag ska försöka kompensera genom att fylla luckorna i kalenderna från förra veckan.

Jag vill passa på att tacka Navid för stödet och 365-gänget för en fantastisk insats igår, + alla andra som bidrog till att ordna en fantastisk releasefest, t.ex den glade vaktmästaren och alla besökare som inte tycktes ha några gränser för sin kreativitet, och samtidigt ge ett extra stort tack till alla som anmält sig till BrevRevolutionen. Ni är guld värda allihop!

Jag hoppas att ni  är nöjda med bloggen än så länge, jag blir överlycklig av att se att vissa tycks komma tillbaka hit, dag efter dag. Den som vill komma med idéer, hjälpa till, gästblogga, klaga eller bara säga hej får mer än gärna höra av sig till:

365saker@gmail.com 

På återspråkande!

Rikard