För ett par år sedan skrev jag inte fantasifulla texter, annat än i skolan, till uppsatser i svenska och engelska. Men eftersom jag hade skrivit en del när jag var en liten studsande plutt så kände jag ändå att jag kunde  när jag ville.

På den här tiden handlade min fritid mest om att glo på TV och spela spel. Ett spel som egentligen var supertråkigt kallades Adventure Quest. Det var lite som Pokémon, man valde sina attacker, tryckta på Attack, sedan var det motståndarens tur, tills en var död.Av någon anledning hängde jag mig ändå kvar i spelet, och när jag la ner spelandet ungefär runt level 90 hade jag typ den bästa utrustningen och alla typer av äventyr och quester i bagaget.

I det här spelet (som fortfarande finns kvar) finns en karaktär som heter Kabroz, som ganska snabbt efter att han dukit upp blev min favoritfigur. En dag uppstod en trend av att göra berättelser om olika karaktärer i spelet och lägga upp dem på spelets internetforum. Om ni ser vart det här leder så förstår ni att jag är en nörd av rang.

Saken var den, att min berättelse om Kabroz blev ganska hyllad, och jag fick en oförtjänt egoboost av ett gäng andra spelnördar. Då och dåsmyger jag i hemlighet tillbaka till forumet och ser om jag fått några nya roliga kommentarer.

Fanns det en tid då du skrev väldigt lite? Minns du någon gång när du skrev något och tog dig själv på alldeles för stort allvar, eller när du skrev med en nästan puckad självdistans?  Gå tillbaka, titta, och skratta gott åt dig själv. Du kan analysera texten genom att koppla den till den du var då och den du är idag, eller bara läsa igenom den en eller två gånger och småle åt dig själv. Jag tycker att du ska göra det.

Pinsam självutlämnande bonus: History of Kabroz by Mazkaraht

#29 Se tillbaka

Tidsåtgång: Kan ta en stund att gräva i lådorna, inte lika lång stund att läsa texten (oftast)

Nackdelar: Du kan  få ångest över hur dålig och pinsam du är, och då behöver du öka din självdistans en aning.

Fördelar: Du kan ha roligt på din egen bekostnad och inse att man kanske inte alltid ska ta sig själv på för stort allvar. Dessutom får man nästan alltid den där känslan som vissa av oss lever för - det-här-har-jag-skapat-känslan - om det är något du la ner tid på och blev nöjd med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När sommarenkänslorna ökar i anspråk följer skrivandet med. Ni skriver väl? Det gör jag i alla fall, på en novell som inte vill sluta knuffa och buffa innanför kraniet oavsett hur mycket annat jag har att göra. Och just nu är det ganska mycket. De ko...

     Om ungefär en timme sätter jag mig i förflyttning. Jag kommer att vara stilla 20 minuter på centralen, sen blir det rörelse non-stop i fem timmar. Det är inte tungt, för jag kommer att komma fram till en stad som jag knappt känner, som förhoppn...

      Vi författare vill skriva. För somliga är det svårt att inte göra det. Det tycks inte finnas någon begränsning för i hur många olika ordningar vi kan peta ihop ord på, trots besvärliga regler som "måste" följas. Ibland känns själva författarkon...

Förhoppningsvis har du drömmar. Kanske är det konstnärliga drömmar. Kanske, bara kanske, vill du ge ut en bok, en skiva eller en annan typ av samling av det du gjort. För övnings skull låtsas vi att den är klar.   Tänk dig nu att du går omkring i en ...

När jag var liten prenumererade jag på Kalle Anka & Co. Jag minns en serie där Kalle blev superkändis på att skriva böcker, efter att ha köpt en bok där alla världens klassikerromaner finns sammanfattade i en eller ett par meningar.  Det är ju inte s...