Alla inlägg under mars 2009

Av Rikard - 10 mars 2009 19:04

  tågfönste


Om jag hade haft en superkraft hade det varit att kunna springa och skriva samtidigt. Få saker är så nära sammanflätande i mitt känslonätverk som svett, rörelse och skrivande. Få saker är så inflätade i mina texter som flykten och kampen. De flesta skönlitterära texter beskriver någon typ av rörelse, en förflyttning. Ibland gör huvudpersonen en resa genom sig själv. Ibland måste nya marker utforskas. En bra text är aldrig statisk.


Jag kan inte springa och skriva samtidigt. Inte ens om jag skulle ge mig ut med en bandspelare skulle jag inte kunna använda den. Inte samtidigt som jag befinner mig inne i mig själv, och i molnet som mina rytmiska fötter skapar omkring mig. Det jag kan göra är att låta något annat förflytta mig, och skapa en artificiell rytm om mig. Samtidigt får jag sitta i min textbubbla. Samtidigt förflyttas jag någonstans, och känner förflyttningen som en utdraget rep som fäster mig vid resans mål.


Tidsåtgång: Min favorit är en timme. Det ger tid att skapa, samtidigt som man inte tröttnar - man får mersmak.

Nackdelar: Kostar pengar varje gång, såvida du inte har ett kort som kan ta dig väldigt långt helt gratis. Det kan vara värt att investera i ett sådant. 

Fördelar: Därute förändras saker fort, medan du sitter skyddad din bubbla av litteratur. Det kan uppstå en framåtkraft i din text som du inte visste att du hade inom dig.

Av Rikard - 9 mars 2009 20:17

 Inre barn


Ibland glömmer jag vad som fick mig att börja läsa, spendera timmar i skolbiblioteket när andra barn spelade fotboll mot träplank på asfaltsplaner eller lekte med den för tillfället mest hypade plastleksaken. Litteraturen smög sig på mig genom ett intresse som bottnar i min totala, förlamande rädsla.


Att jag sökte mig till böcker för att tillfredställa mitt snedvridna behov berodde på att det var den enda källa jag kunde tillgå. Många vuxna tror att man inte får prata med barn om saker som skrämmer dem, eller så vill de inte. När ämnet väl kom upp satt jag mest på helspänn av alla, och en ganska enkel berättelse kunde finnas kvar hos mig i flera år som ett latent virus, hugga tag i mig och klistra mig vid tröskeln. Ändå letade jag varannan dag efter nya titlar i skolbiblioteket. Ändå var jag fastfrusen i soffan varje rast så fort en ny bok kommit in, tills den var noggrannt genomläst. Med åldern försvinner sådant där. Tror man.


Självupptagen som jag är kollar jag sökmotorreferenser till den här bloggen. Någon har sökt på "älvkungen goethe". Jag testar. Och där är det. Resultat nummer 2 i listan. En länk till Wikipedia. Och blodet isas, precis som det gjorde varje natt i flera år.

Spökliftare.

Jag klickar, och hamnar i dödsskräckeufori när jag börjar läsa. Jag tänker på filmer jag  sett, "sanna historier"  jag hört och noveller jag läst. Jag kan inte sluta läsa. I två timmar har jag googlat spöken, gastar, älvor och vampyrer.


Under större delen av mitt liv har jag varit rädd för mörkret, stundtals riktigt ohälsosamt. Skräckens kärna var vampyrer, då jag som barn blev fixerad vid den morbida, ondskefulla, sexuella, mäktiga, perversa, mystiska och livsfarliga  aura som omga varelserna. Jag fängslades av det nogrannt formulerade och allmänt accepterade regelsystmet för exakt vad som gällde när det kom till att skrämma, döda eller undkomma en vampyr. Jag såg vampyrer som det som mördare drömmer mardrömmar om.


Nu sitter jag ensam med mina kalla kårar. Jag har tittat på filmer som jag lovat mig själv att aldrig se igen. Jag vet att jag kommer att känna mig jagad i mörkret i en vecka framöver, och jag kommer bara ta paus från att kasta blickar över axeln för en enda sak, nämligen för att förskra mig om att ett spöke eller en vampyr inte står framför mig. Och jag måste erkänna att jag älskar det.


Vad fixerade dig när du var mindre?


Tidsåtgång: Flera timmar om du har otur. Flera dagar om du har tur.

Nackdelar: Du kan springa på saker du helst ville glömma.

Fördelar: Du kan inse nya saker om dig själv och din bakgrund. Du kan återfå känslan av att du står på en grund av verkligt intresse i det du gör som kan kopplas till vad det nu är du är rotad i. Det kommer troligen kännas riktigt underbart.

Av Rikard - 8 mars 2009 17:27


 ordning


Idag skriver Peter Hjörne om multitasking på GPs ledarsida. Den unga generationen är proffs på att göra flera saker samtidigt, utan att för den sakens skull information går förlorad. Jag vet inte om jag håller med. Ungdomar som pratar med kompisar, surfar och gör läxor samtidigt som de har full koll på alla bollar de balanserar i luften är en romantisk bild av vad som i själva verket är ett modernt behov av ständig stimulans, i en värld där "silence, experience shows, is what terrifies people the most."


När jag var lite yngre antog jag att allt kunde övas upp. Om jag bara försökte öva mig på att göra läxorna samtidigt som jag såg på tv så skulle jag tillslut lära mig. Tror ni att jag gjorde det?


Skapande mår bra av att få odelad uppmärksamhet åtminstone ibland. Därför rensar jag då och då mitt skrivbord, så att jag alltid har en liten fristad. Där finns bara skrivmaskinen, pärmarna jag köpte för ett par veckor sen där jag sätter in min hand- eller maskinskrivvna prosa och lyrik, tomma papper och pennor. Jag  har brev, musik och böcker och gitarr på armlängs avstånd, men utanför synfältet, så jag slipper bli distraherad så fort jag tittar upp från pappret ett ögonblick. Jag har varit tvungen att ge bort och slänga och gömma undan en hel del saker jag hade i rummet förrut för att göra plats, men i slutändan är det värt det för att få lite harmoni.


Samma sak gäller för min dator. Den har två användare: en normal, och en att skriva på. Den senare har ett tomt skrivbord, alla menyer döljs automatiskt, och inga program andra än de jag behöver för ordbehandling eller inspiration är tillgängliga. Inga distraktioner.


Tidsåtgång: Väldigt varierande, beroende på hur storoch stökig ytan är. Räkna med minst en timme.

Nackdelar: Du kan behöva göra dig av med saker för att få plats med annat. Dessutom är städning oftast skittråkigt, så glöm inte att lyssna på musik samtidigt.

Fördelar: När du väl satt dig ner och bestämt dig för att skriva något är risken mindre att du kommer av dig. Det blir lättare att hålla fokus, och du känner dig förmodligen lugnare.


Av Rikard - 7 mars 2009 18:18



Marginaler


Vad är inspiration? Vad är essensen i tingen som ger oss råmaterialet att forma våra önskningar med? Var börjar man när man känner sig oinspirerad?


 Ett av de bästa sätten att välja en början är att skära ner på sina alternativ. De flesta ordbehandlingsprogram har anpassningsbara marginaler. Testa att reducera dem tills de blir en utmaning, nästan som ett korsord. Med en marginalbredd på fyra tecken finns det inte så många ord att välja på, man måste tänka efter ordentligt, och när man väl funnit ett passande hammrar man ner det snabbt som attan. Efter ett tag skapas det en ton i dikten, den får en riktning. Öka marginalerna lite. Nu har idéer börjat dyka upp att använda. Till slut har du en text utan begränsningar i orden som vill ur dig, och du kan ställa in vanliga marginaler och skriva ner den.


 Det är att skapa inspiration. Däri ligger essensen. Man måste så ett frö om något ska kunna växa.


Tidsåtgång: Går oftast snabbt eftersom det är ganska likt flödesskrivning. Troligen inte mer än en kvart att fylla alla rader.

Nackdelar: Inga, om du inte blir extremt frusterad och slår sönder din dator. Men då är det bara att ge dina ord mer utrymme igen.

Fördelar: Ett bra sätt att sätta igång hjärnan och inspirera sig själv, utan att behöva hjälp utifrån.


Av Rikard - 6 mars 2009 21:59


 På min dator finns en hel mapp med Word-document som alla innehåller vad som skulle vara en spännande början på en berättelse eller en novell. Jag har fått frågan varför jag inte avslutar dem. Det är en svår fråga med ett ganska enkelt svar: de är avslutade. De är inte en del av en berättelse, det ser bara ut så. I själva verket är de lika mycket avslutade verk som dikterna, låttexterna och novellerna som de en dag förhoppningsvis kommer få trängas med. 


Du behöver inte ha en plan när du börjar skriva en novell. Det räcker oftast att tänka sig en plats, en person och en tidpunkt, och så kommer en antydan till en handling utvecklas allteftersom du skriver. Testa, utan krav. Du kan finslipa inledningen utan att veta vad som kommer sen, och så sitter du på vad som antingen är något avslutat, eller början på något helt nytt.  


Tidsåtgång: Hur lång är inledningen?

Nackdelar: Det kan bli en vana att nöja sig med en bra inledning och strunta i dess potential.

Fördelar: Du får öva på en av de viktigaste elementen i en berättelse: början. Du bygger en hög av berättelser som du kan spinna vidare på när du vill. 

Av Rikard - 5 mars 2009 19:36





Nya Allén

Lorensbergsparken

Bakom Lorensbergsteatern

Café Tintin

Hemlig plats i Nordstan


Jag har ett skäl mer än alla andra att längta till sommaren. Förutom solen, värmen och energin som staden skjuter in i sina invånare så betyder sommaren för mig att jag kan besöka en av mina skrivplatser. Det är särskilt utvalda ställen i staden som är perfekta för mig och mitt anteckningsblock. Alla dessa platser har gemensamt att de tillåter mig att titta upp från mitt block när jag känner för det och plocka in människor som går förbi i min verklighet, placera dem i min penna. Eller se min omgivande miljö som en levande miljö och en kraftig inspirationskälla.


Det här är inget du behöver lägga tid på. Att leta efter sånna här platser blir krystat. Var istället öppen, fråga dig då och då när du är på en plats som du går förbi ofta eller på en helt ny plats, om detta kanske är ett ställe som passar just MIG, mitt sätt att skriva och inpireras.


Tidsåtgång: Nästan ingen. Iställlet skänker du ibland en plats där du är på en tanke, och känner efter: är det här en miljö där jag skulle vilja sitta och skriva?
Nackdelar: Det finns inga perfekta miljöer, du får nästan alltid fortsätta att leta.

Fördelar: Ännu en plats som bara är din. Ännu något som inspirerar. Någon av platserna kanske även kan bli som en egen fristad.




Av Rikard - 4 mars 2009 21:43



Ljusår


Ett tips från Navid Modiri och Andreas Romans skrivarkurs:


 "Välj en vanlig fras eller ett talesätt som 'Tala är silver och tiga är guld' och vänd på det eller gör om det i ditt huvud. Te. x.  'Tala gör ingen och tiga är dumt.'

Inled en dikt med din mening.

Skriv dikten

Klipp sedan ut varje mening var för sig och lägg de olika bitarna på golvet. Blanda dem. Lägg dem i en ny ordning."


Nu!


Tidsåtgång: tio minuter att tänka ut en fras och ändra den, femton minuter till en timme att skriva en dikt, fem minuter att klippa sönder den och dagar, veckor på golvet med pusslet.

Nackdelar: Du kan få ont i knäna. Du kan glömma bort omvärlden och att du har ett liv utanför.

Fördelar: Du får nya perspektiv och kan se nya möjligheter med dina texter som har med att göra med meningsföljden. Du kommer att ha sanslöst kul.


Av Rikard - 3 mars 2009 21:50


Skrivar-apa 


Strindberg skrev för hand. Det behöver inte du göra bara för det.


Nästan alla stora författare har lärt sig att skriva själva, tycks det. De har studerat andra, de har slipat sig själva och lärt sig med erfarenheter. Det kan man göra, men man kan lära sig av andra människors instruktioner också, människor som studerat ämnet och skrivit själva, som vet vad som krävs för att skriva en bra historia i allmänhet. Du kan få regler som du kan förhålla dig till när du står rådvill. Du kan skita i reglerna om du vill, men ofta kan de peka dig i en riktning som du kanske inte tänkte på själv.


Oavsett hur man vill skriva så är det bra om man vet vad man håller på med. Man ska veta varför man väljer vissa ord, varför man bygger en historia på ett visst sätt och varför man stryker vissa delar av sin berättelse. Många tycks tro att de inte är riktiga författare bara för att de lärt sig grejer ur en bok. Men det är ingen som skriver boken åt dem. De ger en snabb skiss av hur det ska se ut och varför, sedan får man helt använda sin egen fantasi till att hänga upp prydnader där man vill och slå in en vägg här och var, eller riva sönder den där ritningen och helt gå sin egen väg, och veta med ännu större säkerhet varför.


Tidsåtgång: Beror på vilken bok du väljer, hur snabbt du läser och hur mycket av boken du läser.

Nackdelar: Kan kosta pengar om du köper den, gratis på biblioteket. Annars inga.

Fördelar: Du kan få stöd när du inte vet vad du ska göra med din dikt, din låt, din artikel eller din novell/roman eller vad det nu är du skriver. Du blir säkrare  på hur du skriver och varför. Du får lättare att skriva en text som blir bra utan så många omarbetningar, vilket är bra när man jobbar under deadline. Du lär dig anpassa dig efter din mottagare om du behöver.


Skapa flashcards