Jag tror att jag gjorde ett ganska stort misstag när jag var yngre genom att välja böcker med spännande handlingar, men medvetet välja bort de som inte utspelade sig i det jag kallade verkligheten, med andra ord det jag själv kunde föreställa mig. Varför nu det skulle vara mer verkligt än drakar är väl ett mysterium.

Det är nyttigt, i ordets rätta bemärkelse, att inte vara en besserwisser som sitter inne på fakta och kunskap om man inte samtidigt inser att man kan ha fel. För bara för att något står i ett uppslagsverk är det inte sant. Inte för att storebror har sagt det, och inte för att någon tycker det på radio. Verkligheten är helt subjektiv. Jag sitter inte här och påstår att drakar existerar. Jag påstår bara att man behöver kunna tänka sig att de gör det, om man vill. Annars förvandlas man själv till slipsen som ska vara en symbol för att man inte fantiserar, och är man en slips så är det ta mig fan klippt. Då finns ingen återvändo, bara högar av papper som ska cirkulera.

Ett av de vanligaste problemen för den som skriver är att hen kan formulera sig och skriva fina grejer när inspirationen slår till, men att personen inte skapar sig en inre bild när man säger ordet mullfåne. Och det är illa. Man behöver fantasi för att hitta på ord, händelser och människor. Ju mer utflippade grejer man kan komma på desto mer orginell kan man vara. Jag vet människor som kan bygga en värld ur ordet "bulle",  och de gör det automatiskt, nästan ofrivilligt, helt enkelt för att de någonstans under uppväxten slog i huvudet, och skadade de spärrar i huvudet som ska stoppa sådana utsvävningar, spärrarna som blivit ditsatta för att hjälpa, av snälla människor som vill att man ska slippa bli en sån där jobbig en som tänker för mycket. Jag vill vara som dem, och nog fan ska jag bli det. Sagor, Kafka, Fantasy-böcker/-filmer/-serier/-bilder, sanslösa berättelser från min penna och andras.

En mor som ville sina barn väl frågade en gång Albert Einstein vad han tyckte att de små pojkarna skulle läsa för att bli intelligenta.

"Sagor" svarade AE.

"Jaha... När de kommer upp i tonåren då?" undrade modern, som hade önskat sig ett svar mer i stil med "Nationalencyklopedin".

"Sagor."

"Men när de blir vuxna?"

"Sagor."

Även om man vill leva i verkligheten är det viktigt att kunna fantisera. På så sätt kan man komma fram till "relevanta" saker, om än på omvägar genom kristallriken och svamptrummor. Man dör inte av att fantisera lite, men frågan är om man inte dör av att låta bli.

#43 Välj bort verkligheten

Tidsåtgång: Filmer snittar två timmar, böcker tar lite olika lång tid, att skriva kan du göra riktiggt länge utan uppehåll (mat, sömn och andra nödvändigheter inräknade som tillåtnapauser) eller för den delen hur kort stund som helst.
Nackdelar: Du kan tro att bilar är snälla djur och försöka mata dem på E4an.

Fördelar: DU befriar dig från linjärt tänkande, och kan komma att acceptera att saker och ting kanske inte är precis som de ser ut, eller att de i alla fall inte måste vara det. Du gympar helt enkelt din fantasi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När sommarenkänslorna ökar i anspråk följer skrivandet med. Ni skriver väl? Det gör jag i alla fall, på en novell som inte vill sluta knuffa och buffa innanför kraniet oavsett hur mycket annat jag har att göra. Och just nu är det ganska mycket. De ko...

     Om ungefär en timme sätter jag mig i förflyttning. Jag kommer att vara stilla 20 minuter på centralen, sen blir det rörelse non-stop i fem timmar. Det är inte tungt, för jag kommer att komma fram till en stad som jag knappt känner, som förhoppn...

      Vi författare vill skriva. För somliga är det svårt att inte göra det. Det tycks inte finnas någon begränsning för i hur många olika ordningar vi kan peta ihop ord på, trots besvärliga regler som "måste" följas. Ibland känns själva författarkon...

Förhoppningsvis har du drömmar. Kanske är det konstnärliga drömmar. Kanske, bara kanske, vill du ge ut en bok, en skiva eller en annan typ av samling av det du gjort. För övnings skull låtsas vi att den är klar.   Tänk dig nu att du går omkring i en ...

När jag var liten prenumererade jag på Kalle Anka & Co. Jag minns en serie där Kalle blev superkändis på att skriva böcker, efter att ha köpt en bok där alla världens klassikerromaner finns sammanfattade i en eller ett par meningar.  Det är ju inte s...