kommer du igen vet jag att du saknar mig  

när ingen svarar och inget blir på riktigt 

hjärnan blickstilla i en storm som aldrig kommer att gråta för 

väntar på dig vid en busshållplats med skenskäl

knalla knulla kanal löper runt innerstan som en vallgrav och nog

fan

går det att göra 

men någon får göra det åt mig 

säljer mig inte längre har integritet  att luta mig mot och du likna mest

marmorn som du är mejslad av, har du funnits på riktigt har du tittat på människor som

jag tittar på dig nu eller är din strupe urladdad och blodet runnet ur porerna

läderlukt passivt in i ett moln av bussar som

försöker vara mer än vad de får vara så 

fånga mig du i första meningen, om du kan när jag kämpar emot

om jag inte tittar på skärmen slipper jag möta det jag gjort med blicken om

      jag inte stannar om jag bara vänta nu förlåter mig vem förlåter vem ingen

      jag känner sitter i närheten varför är jag rädd för att blunda

men kom igen nu. va inte en sån jävla mes. 

plocka ur meningarna staccatoband att hacka isär tills de formar slingor

som den långsamma och periferiknarkande nålen på LPanläggningen

om jag inte kan bli som dig ska jag inte försöka

kan jag inte rikta mig inåt är jag ingen konstnär jag är ingen konstnär

så jag kan få vara något annat

hund kanske

mamma pappa-barn hund men ur en högskoleanalys

spontant precis som leken men nedanalyserat till en absolut mening som

tillskrivs utövare med större ögon

med ogenerade tungor och outvecklade könsorgan

vilka bilder ser du? jag vill styra dem

men har inte verktygen bara mitt tangentbord

och en flaskhals i ordbanken som inte släpper ut tillräckligt och tvingar ut

      all t

som inte är inlärt utmärkt

vem ska jag vara som jag vill inte härma någon

men det du skriver är bäst

jag kan inte göra det jag med vill inte härma de jag känner 

de betyder mer än poesin men de får minsann härma sig själva och måste

      inte vara nyskapande jag

har klivit ur texten helt jag borde kravla mig in 

vara mindre elastiskt känner mig ändå statisk som om det fanns en bra nivå 

evolutionen har peakat och vänder sig neråt igen men varför är

det så förbannat svårt när man blir nekad av hororna

och avskyr den här gatan som faller mig ur medvetandet som allt annat jag

inte har för ögonen spänner käkar tills

tänderna värker jag läser kanske inte tillräckligt mycket poesi

jag måste läsa mer poesi! 

mina tänder värker igen vad är det som måste ut som fastnar i

      ansiktsmusklerna?

#44 Flöda

Tidsåtgång: Mellan en halv och två minuter för att vänja sig vid att bara skriva utan att stanna för att tänka. Sedan kan man hålla på en stund, tills man känner att man är "tom". Fem minuter att läsa igenom och fixa stavfel.

Nackdelar: Om du inte skriver så snabb på ett tangentbord ger det sämre effekt. Tanken är nämligen att det ska gå undan, därför är dator eller skrivmaskin att föredra.

Fördelar: Du kan hitta inspiration i dig själv när det inte kommer någon utifrån. Ur flödestexter kan du hämta guldkorn att använda senare. Det är uppumpande för hjärncellerna, som en uppvärmning eller övning på att slå ner barrikader som står ivägen för alla idéer du får. När du vill omvandla din flödestext till något mer genomarbetat lär du dig att skära bort allt onödigt för att finna kärnan, det du vill åt.