Igår läste jag Edgar Allan Poes novell The tell-tale heart. Det hör egentligen inte hit. Men den fick mig att börja tänka kring hans språk, och jag landade till slut i att ständigt upprepa de få fraser jag minns från samme författares dikt The Raven, som jag förövrigt bara har hört i ett avsnitt av The Simpsons. Det hör faktiskt inte hit heller. Men så, medan jag stod och och skrev ett citat från Viktor Johansson på ett plank i Bygget - ett riktigt enkelt jobb som ger en på gränsen till hälsovådligt mycket tid till eftertanke - började jag rimma. "...knocking on my chamber door..." "...thinking of my lost Lenore..." "..Then the bird said, 'Nevermore.'.." är tre fraser som är inhamrade i huvudet efter Homers kammarspel med den Bart-näbbade korpen, och dessa spann jag vidare på: "...calling ghouls beneath the floor..." "...curtains scenting, years before...", "...times of slumber, gently rumble, rumble from the black bird's core...".

Jag har fortfarande knappt fått ihop en vettig vers, det är en svår dikt eftersom den är jambisk och rimmar ständigt. Men det är kul, och är en bra övning i att testa E.A Poes språkliga stil, utan att behöva ha en intrig att backa upp med och snärja in sig i.

Gör det. Inte nödvändigtvis The Raven, vilken text som helst, vilken författare som helst. Se om du kan härma författarens stil. Bara sno konceptet, de fraser du minns och skriv resten själv.

#47 Mysigt halvplagiat 

Tidsåtgång: Behöver inte ta så lång tid. En kvart till en halvtimme för en dikt/låt. Dubbelt för en novell.

Nackdelar: Det är inte orginellt, och kan inte publiceras officiellt om du inte redan har ett känt namn och kallar det "en tolkning". Det kan dessutom vara lite slappt, lite vila för den tänkande delen av handleden.

Fördelar: Du kan testa någon annans stil. Du kan fokusera nästan helt på språket när du inte behövver skapa en historia själv. Det är rätt mysigt och meditativt.