Sandra har hittat något, ett mail från männsikor jag inte känner:

Jag och min vän har en idé att be folk skicka in diverse kärleksförklaringar via mail. Det kan vara en kärleksförklaring till pojkvännen/flickvännen, bästa vännen, grannen, hunden, kaninen och den söta killen som man ser varje dag vid busshållplatsen. Till vem som helst. För saken är att jag och min vän tänkt att printa ut dessa kärleksförklaringar, plasta in den och sen pynta ett träd mitt i stan med dem! Vi vill skapa ett träd i parken där man kan komma och kika på alla fina kärleksförklaringar som hänger från dess grenar. Vi har redan hittat ett perfekt träd och fått tillåtelse att pynta det. Så jag undrar om du möjligtvis kunde be dina läsare att skicka in lite kärleksförklaringar till oss. Vi har postat runt flyers i stan och på vår högskola men hittills har vi bara fått in 20 kärleksförklaringar och det är alldeles för få att pynta ett träd med.

Kärleksförklaringen bör vara mellan 1-5 meningar och mailas till treeoflove@live.se.
När vi fått in tillräckligt med kärleksförklaringar så kommer det dyka upp ett kärlekspyntat träd i Göteborg.

Gör: Skriv en kärleksföklarinng och skicka in den.

Tidsåtgång: Tio minuter.

Nackdelar: Bor du inte i Göteborg kommer du kanske bara att få se trädet på bild.

Fördelar: Du kan sprida kärlek i Göteborg. Om den här idén får fäste kanske det dyker upp fler kärleksträd i framtiden, på olika platser.

Ta en person du avksyr. Grannen, en person på gatan eller Hitler. Skriv sedan ner personens alla goda sidor på ett papper. Skriv en novell, dikt eller låt och framhäv alla dessa sidor, medan du fortfarande tänker kring personen. Se  personen framför dig, och applicera alla de goda sidorna på personen. Se till att man kan förstå vem det är du skrivit om genom att läsa din text.

Ja, det är skitsvårt. När var du senast stolt över något du gjort som var lätt?

Tidsåtgång: Kvart till timme.

Nackdelar: Du kan tro att Hitler faktiskt var sjysst. Du kan bli svinförbannad när du tänker på personen och skaka av ilska och vara arg och ledsen en lång stund.

Fördelar: Du blir bättre på att leta efter goda sidor hos människor. Du övar upp din förmåga att lyfta fram de egenskaper du vill hos karaktärer i texter. Du kan bli glad.

Ibland tror jag att jag hittat grymma genvägar. Som när jag trodde att om jag bara lyssnade tillräckligt mycket på Dylan, JayMay och Nic Cave så skulle jag få en skjuts framåt. Om jag lyssnar tillräckligt noga, tänkte jag, då kan jag lära mig av dem och bli en mycket bättre låtskrivare själv.

Så jag brydde mig inte om att skriva så mycket, jag lyssnade bara. Dag ut och dag in, hörlurarna på, råpluggandes. Det skulle flyta rakt ut i blodet, tänkte jag, och sedan ska jag skriva de vackraste saker. Efter ett par veckor av den här kuren kände jag mig redo. Jag hade inte skrivit egna låtar under hela tiden, men nu jäklar skulle det bli åka av. Så jag satte mig mitt i stan, pennan i handen, såg mig omkring och försökte plocka in omgivningen, låta den smälta och rinna genom bläcket. Så blev det inte. Medan jag försökte plocka fram nya idéer ekade "Stuck Inside A Mobile With The Memphis Blues Again" i öronen. När jag försökte skriva en fängslande inlednigsrad blev den skrämmande lik en rad i "We Call Upon The Author". Inga riktigt sköna tempon och versmått fick plats när allt jag kunde tänka på var texten och melodin till "Gray or Blue". Jag var inlåst i en bur av andras ord.

Jag testade ett par dagar utan musik, men blev grinig; vardagar behöver lite guldskimmer. Jag lyssnade på andra artister, men jag var helt uppe i att analysera texter, och samma sak hände med deras texter - jag absorberade dem och de fångade in mig, lät mig inte hitta mitt eget uttryck. Räddningen blev när en kompis bad mig lyssna på ett band jag inte kände till: Explosions in the Sky. Sagt och gjort. Jag väntade mig att jag skulle analysera ännu fler texter. men de kom aldrig. Vacker, instrumental musik. jag har så svårt för instrumentala grejer, men jag kunde inte låta bli att bli lugn och lycklig av melodierna. Jag införskaffade ett album, och lyssnade. Lyssnade. Efter en stund rotade jag efter mitt anteckningsblock. Mitt behov av texter till musiken gjorde att jag omedvetet började improvisera fram egna. Och där fanns lösningen. 

Det finns dagar då jag känner att det bästa redan gjorts. Att jag bara vill skriva Dylans "I Want You" en gång till. När jag väl fattat att verkligheten inte tillåter det sätter jag på Explosions in the Sky och skriver något helt annat till deras melodier. Det blir aldrig i klass med Dylan, men det blir i alla fall mitt eget. Det gör mig glad. Sen äter jag en glass.

#53 Lyssna på musik utan text

Tidsåtgång: Ett album är oftast mellan en halvtimme och en knapp timme långt.

Nackdelar: Du kan bli helt fast och glömma bort att det kan vara nyttigt att lyssna på andras texter också. "No input - no output".

Fördelar: Du knuffar bort väggar och tak en bit och får mer utrymme för dina egna texter. Du kanske inser vilket som passar dig bäst: att skriva till färdig musik, eller att (låta någon annan?) sätta toner till texter.

"Jag brukar skriva ner citat jag gillar där."

Så jävla självklart. Jag minns inte om jag hade köpt anteckningsboken redan, eller om jag bestämde mig för att gjöra det efteråt, efter att hon sagt ännu något briljant som om det var det mest uppenbara i världen. Som så många andra idéer från L var den här både lysande och självklar, med ett barnsligt enkelt koncept:

Du har en anteckningsbok som du använder en hel del

Du hör och läser sjukt smarta, tänkvärda eller vackra saker med jämna mellanrum, dessa vill du komma ihåg

Du vill ha något att inspireras av när du skriver i din anteckningsbok

Slutsats: samla alla dina citat på insidan av pärmen i anteckningsboken.

#52 Samla citat

 Tidsåtgång: Skriv fint och inbjudande. Då tar det bara en minut eller mindre för de flesta citat.

Nackdelar: Om insidan av pärmen är full i båda ändar kan du få panik nästa gång du vill skriva ner en sjungande aforism. Bär alltid med dig ett block med post-its för säkerhets skull. Människor kan tro att du recenserar eller kritiserar dem när du i själva verket tycker att de sagt något spot-on om du stannar upp för att skriva ner exakt vad de sa medan du ännu minns det.

Fördelar: Du kna lätta friska upp minnet om du glömt vad Gertrude Stein eller Barack Obama sa. Du kommer få svårare att glömma citaten eftersom du ser dem så ofta. Du har snygga brevinledningar och tankeväckande rader till hands, att inspireras av när du har svårt att komma på idéer till texter.

I varje tidning värd namnet finns minst en krönikör. De är nästan alltid många fler. De skriver oftast om roliga, enkla och lättsamma saker. Ibland är det om svåra saker. Ibland är det om något viktigt. Men det är alltid med mod, där de står och poserar med armarna i kors i en halvnaturlig ställning intill rubriken. Och det är alltid lite självutlämnande, och vad kan vara mer befriande?

Egentligen vill alla krönikörer bara tala ut, lätta sitt hjärta. De låtsas ha åsikter så att vi ska vilja lyssna.

Jo, det är så.

Men, för att jag säger det!

Gör: Lämmna ut dig själv. Du kan låtsas ha en åsikt eller bara raljera på om vad som helst, men låtsas att du skriver till en stor tidningspublik som bara längtar efter att få sätta tänderna i det du skriver, och svälja eller spotta när de smakat ordentligt.  Även om det är vardagligt och kul skrivet så är det bra att ta sig tid att läsa igenom det du skrivit ett par gånger och redigera. Budskapet ska vara kristallklart, argumenten slående och liknelserna orginella.

Det enda sättet att skydda sig mot illasinnade kommentarer är att vara lugn och självsäker. Inte dölja, inte låtsas. Bara fatta att det inte spelar någon roll vad Bosse i Borås tycker. Du har dessutom en fördel gentemot de andra krönikörerna i och med att Bosser i Borås inte kommer att läsa din artikel på riktigt. Eller vågar du skicka den till pressen också?

#51 Skriv en krönika

Tidsåtgång: Ge det en timme, det är det värt.

Nackdelar: Du kan få hybris och börja posera för fotot till din nya veckokrönika i DN innan du ens fått besked om din krönika är antagen eller inte.

Fördelar: Du kan få en veckokrönika i DN. Du kan bli adopterad av en Bonnier. Du får vädra dina åsikter och tankar på ett sätt som bevisligen funkar: att skriva brev till någon eller till hela världen, brev som aldrig skickas. Du får chansen att öva på att vara tydlig och rolig, lättsam eller tänkvärd för en bred massa.

Det sägs att alla filmrecensenter måste öva sig på att skriva i mörkret. "För att kunna skriva utan att sluta observera." Jag har försökt lära mig, men jag har inte lyckats tyda min egen handstil efteråt. Så jag kompenserar det på tangentbordet. Jag kan stirra rakt ut i luften eller på en skenande folkmassa samtidigt som jag kan berätta för min lilla laptop exakt vad jag tycker och tänker. Jag kan observera utan sluta skriva, de två sakerna behöver inte ta ut varandra.

Jag är egentligen den analoga typen. Jag tycker att brev är mysigare än mail, att handskrivning är skönare än att skriva på ett tangentbord. Jag skriver på datorn för att hinna, det är så mycket som vill ut. Inget av alternativen är bättre eller sämre. Precis som människor är de bara olika. Jag kommer i alla fall bara täcka tangentbordsskrivande.

Att lära sig skriva med tiofingersystemet (ett sätt att använda alla fingrar till att skriva på tangentbordet, där varje finger tilldelas specifika tangenter) är jobbigt om man använder datorn till mycket. Man måste lära sig att skriva på nytt. Varje tangenttryckning måste vägas hela tiden, så  att man inte lär in fel rörelser. Det går skitlångsamt. Om man inte ger sig börjar det gå bättre efter ett tag, och tillslut är man uppe i normal hastighet. Sedan går det bara fortare. Och fortare. Man kan hålla ögonen på skärmen istället för tangentbordet. Man kan hålla ögonen på världen. Efter det har man kvar den färdigheten, och de där veckorna av långsamt facebookande visade sig vara en ganska bra investering ändå. 

#50 Titta inte

Tidsåtgång: Ett par veckor av övning om man ser till att öva varje gång man ska skriva något. Kortare tid om man tränar extra.

Nackdelar: Ett par långsamma veckor med mycket felskrivningar.

Fördelar: Ett liv av möjligheten att titta upp från pappret och ta in världen, medan du fortsätter att skriva. Dessutom går det snabbare också om det är för datorn du lär dig den här färdigheten.

Idéer kristalliseras skenbart ur intet. Till en början kan man hålla fast dem ganska bra, medan de ännu är små. Men ju mer som läggs till dem, ju fler för- och nackdelar du kommer  på, desto större är risken att de faller isär och du står kvar där med inte mycket mer än kärnidéen.

Åsikter läggs på företeelser. Någonting är bra, någonting är dåligt, därför att, trots att. Det blir mycket, loket skenar iväg och du står ohjälpligt kvar på en perrong någonstans på vägen, och om du försöker minnas varifrån du kom glömmer du vart du var på väg. Du står utelämnaad med din känsla av att någonting är bra eller dåligt, men en ännu större känsla av att något saknas.

Analyser skenar som drömmar, med tiotusen bilder per sekund, och du kan utforska tusen förgreningar och argument på ett par minuter, men så fort du försöker samla bilderna till något greppbart vaknar du, och bara de sista bilderna återstår.

Det är tufft och kan kännas hopplöst att tänka. Om du inte skriver också, det vill säga.

#49 Skriv vad du tänker 

Tidsåtgång: Minst en minut. Ibland kan man fastna i i timmar för att nya grejer dyker upp hela tiden.

Nackdelar: Du kan råka blanda tro att något är vettigt bara för att det låter vettigt uttryckt i ord, glöm inte att det inte behöver vara så. Du kan som sagt fastna och förlora många timmar av ditt liv då du kunde diskat, kollat på TV eller Facebookat istället.

Fördelar: Du samlar dina tankar så att det blir lättare att minnas dem och sammanfatta dem, och återge dem när någon frågar vad du tycker eller tänker om något. Du kan gå tillbaka vid ett senare tillfälle och se vad du en gång tänkt. Då har du förhoppningsvis hunnit smälta det och tänka mer kring det, och vips så kan du omforma  eller förstärka idéerna till något som faktiskt blir förbanant vettigt.

Jag läser retorik. Jag lär mig så gott som ingenting. Förlåt, KG, men så är det. Det betyder inte att du är en dålig lärare, bara att du inte når fram till mig. Det betyder inte heller att jag inte kan lära mig egen hand. 

En lysande retoriker är ofta en fängslande författare. Det motsatta förhållandet är mer ovanligt, då retoriken består av fler element än historieberättande. Däremot är syftet samma sak:

att tillverka en berättelse så viktig att den är berättelsen om alla som lyssnars liv.

Ju fler saker du  behärskar här i livet desto större är din verktygslåda. DU behöver inte mycket mer än hammare och spik för att bygga de mest fantastiska saker, men om du vill bygga det som du har ritat upp i huvudet, eller bygga snabbare och lättare, då behöver du fler verktyg. Retorik är ett sådant. Jag tror att det är en borrmaskin, eller kanske en svets; för att skapa titthål ingen har tänkt på eller för att sätta ihop ren dynga till något som i alla fall ser vettigt ut. With great power comes great responsibility. 

#48 Lär dig retorik

Tidsåtgång: Liten talaskola finns här. Där finns dessutom fler länkar. Du kan bunkra upp på böcker om kroppsspråk hela livet, men hur mycket du lär dig är direkt proportionellt mot hur mycket du övar, framför spegeln eller inför folk.

Nackdelar: Det kan vara läskig att tala. Det kan kännas korkat och  meningslöst, som att det inte har något att göra med ditt skrivande. Det kan kosta pengar om du vill gå en kurs, men gör inte det förrän du verkligen försökt på egen hand. Man måste inte alltid ha någon som säger åt en vad man ska göra.

Fördelar: Du måste inte tala inför folk. Det är en viktigt kunskap för att kunna skriva väl, vad gör du t.ex om du vill använda en karaktär som är en fantastisk talare, men du inte vet hur man gör för att vara en fantastisk talare? Du lär dig berätta en historia på ett fängslande sätt.