Igårkväll hade jag lätt panik. Eftersom jag studerar har jag haft påsklov, och jag undrar om jag någonsin varit mer produktiv, åtminstone vad gäller stegen in i litteraturen, än vad jag varit under det här lovet. Idag tog det slut.Lovet alltså. På spårvagnen till skolan och en fysiklektion, med linjärt tänkande och kreativitetsbas noll, klottrade jag i anteckningsboken för glatta livet. Det blev en bagatell, men den blev fin, och jag var tvungen att skriva något medan domaren i rasande fart räknade mot tio, och jag bara låg yr på golvet av formler och modeller. 

Från min skola kunde man idag se Greenpeaces flaggskepp Rainbow Warrior, förtöjt nere i hamnen. Oavsett vad jag tycker om Greenpeace (jag vet för lite om dem, den som vill briefa mig är välkommen), var tanken på människor som reser överallt för att göra det där något i "ingen kan göra allt men alla kan göra något" en ren inspirationskälla. Under min nästan lika linjära mattelektion satt jag och klottrade abstrakta bilder (ni som får mina välkomstbrev från Brevrevolutionen kommer fa egna exempel på dem) och listade musik utan någon särskild plan. Efter skolan gick jag ner till piren, satte mig vid Rainbow Warrior och skrev ett första kapitel i mitten av en ny novell. Någonstans under skrivandet lyckades jag ragga upp en amerikansk Greenpeacekille som lovade att lobba Brevrevolutionen ombord på båten, och han gav mig dessutom sin sons adress. 

Väl hemma kollapsade mönstret. Jag gjorde misstaget att titta på, och fastna framför TVn. Jag lyckades senare rädda mig in i Pluras självbiografi och Paul Austers New York-trilogin. Och här sitter jag nu, och jag tror fan att orden lever ännu. Jag brukar fördöma skolan för hur den slaktar varje uns litteratur i mig bit för bit, men jag inser att jag kan hålla emot. Nog fan ska det gå.

Bloggens mest egocentrerade inlägg är det viktigaste av alla. Du måste skriva för att hålla skrivandet vid liv. Om du börjar få upp farten, låt inget komma ivägen. Du behöver inte lägga undan ditt liv, men om du bara lyckas slita dig från vardagsrutinen tillräckligt ofta så är du och dina ord aldrig förlorade. Vissa av er därute skriver ju bara ibland, och är nöjda med det. Ni är ändå hjältar.

Men låt ingen ta orden ifrån dig. Kämpa.

Bonus: Inlägget om morgonskrivande

Tidsåtgång: Timmar, minuter, sekunder, år och dagar, men aldrig mer än vad du själv låter det bli.

Nackdelar: Du kan inte ge vardagen din fulla uppmärksamhet.

Fördelar: "Alla föds till konstnärer, det svåra är att förbli en när man växer upp". Du solidifierar din litteraturådra. Du guldkantar ditt och allas liv, ett litet guldkorn i taget.  

Cissi har skrivit dagens tips på 365saker.se. Det är inget mindre än vårt gemensamma projekt Brevrevolutionen som svettas av scenskräck efter sin första dag i rampljuset. Kolla in båda länkarna, och glöm inte att om du vill skriva och få brev av någon så kan du skicka ditt namn och adress till brevrevolutionen@gmail.com. Gör du det så slumpar vi ihop dig med en annan brevsugen person. Resten är upp till er.

Det finns stunder då jag undrar om jag håller på att förvandlas till en persondator. För att jag nästan aldrig är utan min dator. Det finns andra stunder då jag tror att jag är en penna. Samma skäl. Det finns till och med, och det här är faktiskt ganska pinsamt, det finns stunder då jag tror att det jag skriver, det ni skriver och det vi läser är en skarp reflektion av verkligheten. Visst är det märkligt? Formerna i svart på ett papper, de betyder för mig lika mycket som gräset jag går på, om inte mer. Vi blir filosoferna bland molnen som inte vill kännas vid verkligheten, eller de som bor i den men inte tycks vilja upptäcka att den pågår runt om oss.

Du är muskler och leder. Jag är mina ben, och vi är alla vid liv. Och vi bor inte på ett papper. Använd hela din kropp, rör på dig, förflytta dig. Hitta en plats i verkligheten och skriv den. Skriv inte om den, det vet du hur man gör och gör det antagligen ofta, det gör alla. Skriv platsen. Kritor, mossa eller gräs, skapa orden och bokstäverna av det vi säger att de ska stå för. Ta en näve gräs och gnid den mot  en vägg. Skriv "GRÄS". Låt orden bli sina beståndsdelar, och se om du genom, att  känna gräset mot dina fingrar medan du skapar stora bokstäver genom att röra hela armen, kan låta orden och livet förenas på det sätt de ursprungligen var menade att vara sammanflätade.

Bonus: Recept på mossgraffiti

Tidsåtgång: Ett par minuter.

Nackdelar: Det finns människor som tycker att uttryck som detta är störande i det gemensamma vardagsrummet, och de kan bli arga på dig för att de inte vågar bli arga på riktiga problem.

Fördelar: Du kan göra dig själv, dina ord och dina tankar levande på ett nytt sätt, och på så sätt ge dem en ny inneboende kraft som man missar om man bara använder dem utan att begrunda dem.

Den nya teknologin (vad ska du göra åt saken, Johan Hakelius?) är väldigt förvirrande. Man vet nämligen inte hur man ska förhålla sig till den. Ungefär som JH säger kan vi med den skapa medel för att samla muttrande pessimister, som på så sätt kan gnida in hela webben med dålig stämning och idiotiska kommentarer från bakom tangenter som ger samma anonyma avtryck oavsett vem som trycker ner dem. Det verkar som att det mesta som föds på internet är hat, pessimism och kritik som är långt ifrån konstruktiv. Å andra sidan: om man bara lyssnar till de allra ljudligaste trummorna är världen redan post-ápokalyptisk, och livet är så hårt och poänglöst att det enda som kan göra en glad är bantning. Right.

Det som sker över hela Sverige just nu tycker jag är ett lysande exempel på det som är så typiskt i kulturhistorien. Motreaktioner. Färre och färre soffor blir dagligen misshandlade i hemmet nu när deras ägare har annat för sig än att frivilligt göra sig till grönsaker. Ett nätverk som jag helst beskriver med det vackra engelska ordet "vast" håller på att upprättas, och det är med stor glädje jag basunerar ut att bloggen du läser och Brevrevolutionen - två projekt som jag ligger bakom tillsammans med andra - har gått samman med fler projekt och bildat bloggen 365 saker du kan göra i Göteborg. Och en blogg är bara ett litet förskalv. Det är den samlade kraften av kreativa människor som möts, den spontana energiutvecklingen som uppstår när vi tillsammans blir större än summan av våra delar, det är vad som kommer skrämma vettet ur seismologerna.

Och när så världen håller andan medan vi målar den i gladare färger, då ska vi och alla minnas att allt startade med en blogg. Och att den bloggen startade såhär.

#35 Starta en blogg

Tidsåtgång: Vissa av oss är tekniska, andra är det inte. Den tredje typen är den som gillar att experimentera tills hen har lärt sig. Oavsett typ: avsätt ett par timmar för att göra det snyggt. Det finns såpass många bloggar att vi ofta väljer på förpackning. Tyvärr. Fast det bästa är kanske om du snyggar till efterhand, och börjar med att starta bloggen för att sedan ösa ur dig allt du har.

Nackdelar: Du kan la få en stöt av ditt tangentbord, antar jag. Eller bli så känd att ditt huvud blir en varmluftsballong och båda fötterna lättar från Moder Jord.

Fördelar: Du är grym. Låt världen veta. Om den inte riktigt tycks haja efter typ hundra inlägg så kan du göra någon cool reklamkampanj eller ansluta dig till 365-rörelsen.

 Jag brukar jämföra olika saker med mitt minne. Mitt intresse för bandy är ungefär som mitt minne. Folks vilja att sticka ut är som mitt minne. Idrottshallskaffe är som mitt  minne. Riktigt, riktigt klent. 

 Post-it-lappar däremot är ungefär som mina idéer. Många, lätta, och färgglada. De råkar också vara det kanske bästa sättet att fånga de här idéerna innan de flyter iväg. För de flyter alltid iväg, även om jag upprepar dem för mig själv i flera minuter. Det är frustrerande att sätta sig ner för att skriva ner en toppenidé och inse att den inte var så bra på papper. Då har den redan tagit upp hela hjärnan (eller de 10% vi använder) under en lång stund, när man istället kunde byggt vidare på samma idé till något bra, eller kunnat slappna av och njuta av solen. Idéer måste alltid ner så fort som möjligt. Då kan de bevaras lätt, eller sållas bort snabbare.  

I fredags knallade jag runt lite hemma hos en bekant, och upptäckte att han hade satt upp flera Post-its här och var i lägenheten. Jag visste redan att han hellre byggde en hög av Post-it-idéer än, som jag, samlade dem i en bok. Han hade till och med satt upp Post-its här och var med peppande meddelanden - till sig själv.På vägen därifrån satt jag på bussen med en annan bekant. Utan förvarning skrev hon upp en komplimang på ett Post-it-block och satte på bussrutan. Och mina kugghjul började snurra.

Nu är min spegel nästan täckt av dumma och djärva idéer. Jag har satt en lapp med stora bokstäver i mitten där det står: "Varför har jag inte gjort det här förrut?" 

 #35 ...och en Post-it på det

Tidsåtgång: Tio sekunder åt gången.

Nackdelar: Det kan bli väldigt rörigt med alla intryck och dina egna idéer kan övermanna dig och tvinga ner dig i fosterställning.

Fördelar: Du kan enkelt peppa dig själv och andra eller spara alla dina idéer eller bara ha jäkligt kul med att sätta ihop en Post-it-människa av lappar  i tio olika färger. 

  Inspirationen till det här inlägget är långt ifrån behaglig. Vi snackar timmar av långsamt arbete med detaljer, och uttråkat surfande. Vi snackar kaffe. Vi snackar koffeintabletter. Och vi snackar sluddrigt så att ingen fattar. Och vad snackar vi om? Sömnbrist såklart.

 
Nu är inte detta det värsta jag varit med om i vakenheten hjulspår. Jag har varit vaken en hel dag för att efteråt vara vaken på ett café till morgonen för att sedan spontanresa till Köpenhamn utan att egentligen göra mer än att titta, äta en pizza, åka hem och få ett argt telefonsamtal hemifrån. Jag har ingen aning om hur länge jag var vaken. Man har ju sällan det. Jag vet bara att nu är jag trött och vill sova, och jag vet att jag har en punkt om just detta på min lista över blogginlägg som jag ska skriva.

Jag gör ofta så på lov: ignorerar att sova för jag vet att jag inte behöver gå upp imorgon. Lika mycket ignorerar jag det  faktum att jag får känslan av att en dag är grovt förslösad om jag vaknar runt tre på eftermiddagen. Resultat: arga texter. När jag behöver sova blir jag bekräftelsesjuk och känslig för att bli överglänst. Resultat: texter om utanförskap och ensamhet.

En gång i tiden kunde jag bara skriva på natten. Det kan vara väldigt förlösande eftersom omdömesförmågan är som en maskin som börjar skära sig när den inte får vila. Och när maskinen inte får bearbeta känslointrycken ordentligt kommer de ut i lustiga former som man inte alls skulle tillåta om det var "på riktigt". Jag brukar poängtera att det är viktigt att låta allting flöda ganska obehindrat i råtexten för att inte bli hämmad av sin egen självkritik.

Innan man ger sig in i sömnlösheten ska man veta ett par saker:

Texten kommer antagligen bli skitdålig innan den bearbetas, och kanske även efteråt. Däremot kan man ha tur och råka snubbla över lite härliga idéer och formuleringar.

Att hålla flera bollar i luften när man behöver sova är så gott som omöjligt. Jag kommer hela tiden av mig i meningarna när jag skriver detta. Det krävs en hel del koncentration för att få satserna rätt.

Det är inte kul. Alls. Det är inte kul att vara sömnlös ensam, och om du är med andra är det svårt att sätta sig ner och börja kladda. Men å andra sidan, det är oftast inte outhärdligt heller.

Jag vet inte riktigt om jag lyckats dela med mig av några egentliga skäl att testa tips nummer 34. Det får jag skylla på att omständigheterna gör mig virrig och lat. Det gäller att se mellan raderna i det här inlägget för att nå pudelns kärna. Just nu är den förbannat fluffig.

Jag har lyssnat klart på fågelsången och de första morgonpendlande bilarna. Godnatt. Vi ses väl.

P.S Ofta blir trötthetstexter ganska långa. 

#34 Skriv under extrem trötthet

Tidsåtgång: Kortsiktigt så tjänar du tid, eftersom du förlänger ditt dygn. Långsiktigt förlorar du tid eftersom du kan bli slarvig med pengar och saker, och behöva flera dagar av normal sömnrytm innan du blir dig själv igen. Skrivandet kanske tar någon timme, om det över huvud taget ska vara värt det.

Nackdelar: Du blir sur och vresig. Du börjar slarva bort saker, och när du tappat pengar och  nycklar kan du varken köpa pennor och papper, och illasinnade människor kan bryta sig in i ditt hus och stjäla dina verk. Du blir trött.

Fördelar: Sinnet öppnas på vid gavel när det oftast lite för starka behovet av självkritik försvagas. Du kan få för dig att göra märkliga saker som senare kan inspirera till texter. Du behöver inte nödvändigtvis åka till Köpenhamn. Du utforskar ditt känsloregister och får svaret på frågan: Hur förändras jag när jag blir riktigt trött?

Det är lätt att peka på att jag redan tagit upp det här. Jag sa för ett tag sedan: "Läs en bok om skrivande!" Jag är en repig skiva.  Det är jag nog, på sätt och vis, för jag gillar att göra om det som jag vet går bra,  och det ska man göra i lagom doser. Men vad är det jag gör här egentligen? Den här webbsidan handlar om att visa hur mycket det egentligen finns som man kan göra för motverka de inbillade skavsåren få fingertopparna, och blåsa dammet från pennan. Det finns massor. Här är en ny variant. Skillnaden från ne bok om skrivande, eller en internetkurs, är att när du går till en fysisk plats för att låta orden forsa, med lite hjälp av en utgrävd fåra, eller för att krama de sista meningarna ur hjärtat som riskerar att snart ge upp sina verbala krumsprång, så finner du att du försatt dig själv i en ny miljö, och att människorna omkring dig nu är sådana som ler stort när de hör ordet bok. Det är människor som vill hjälpa och inspirera dig - om du inte har ruggig otur - och som du har chansen att hjälpa tillbaka.

Bonus: Jag hittade den här sidan som indexerar olika kurser. Du kan säkert hitta fler. Håll ögonen öppna och fråga de du känner om de har sett affischer eller hört om något.

#32 Gå en skrivkurs

Tidsåtgång: Ofta en eller ett par helger. Finns också seminarier, veckokurser och olika typer av intensivkurser.

Nackdelar: Det kostar nästan alltid lite pengar. Det är jobbigt att skriva med andra, särskilt om du har lite social fobi, men lyckas du komma över det har du tagit ett stort steg mot självsäkerhet i ditt skrivande, och i övriga livet också.

Fördelar: Du kan dela erfarenheter och idéer med andra. Du kan får lära dig grunderna till skrivandet som är bra att stå på, men som du aldrig är tvungen att förhålla dig till.

P.S Stort tack till Cissi som skrev gårdagens inlägg. Räddaren i nöden. Har du som läser egna förslag eller vill du också gästblogga? Mejla i så fall 365saker@gmail.se

I höstas fick jag veta av en vän att det finns något så otroligt häftigt i den här staden som en årlig Poesifestival. Varje år, mina trakter. Och jag hade ingen aning. Efter en första dag som var en murbräcka av snirklighet och underfundighet, med en armerad spets av bomull och brandrök, som tillsammans fullkomligt slog upp portarna till de platser i min hjärnbark som fortfarande var logiskt resistenta mot lyrik, följde självklart, som på så många fredagar förrut, en lördag. Jag har blivit tvungen att göra en helt ny definition av begreppet lördag. Jag hade bilden av lördag som dygnet då världen ger upp slipsen runt halsen och sätter den på huvudet, för att sedan trilla från bardiskar ner, och resa sig utan att stanna upp en sekund och reflektera. Lördag fick en ny nyans, en turkos film som lades över hela innebörden i ordet. Kollektivt skrivande. Stort jävvla hjärta på det. Kolle 4eva.

 Jag skulle kunna tala mig varm om kollektivitet mellan författare - jag tycker att du, jag, alla som var på Ung Poesi-workdhoppen på lördagen och alla som gillar kreativt skrivande ska kalla sig författare oavsett om de getteut något eller ens försökt - och jag kommer tala länge om det om du någon gång träffar mig och frågar, men idag ska jag, för er skull, korta ner det till en enkel, men helt jävla vansinnigt genial och effektiv övning. Håll i er.

Du behöver tolv papper, tre pennor och två kompisar. Kom överens om ett tidsintervall, typ tre  minuter, och ett tema.

1) Alla skriver nu en dikt på ungefär en halv sida på temat ni har valt. Ni får ungefär tre minuter på er om det är vad ni kom överens om, men ni behöver inte vara benhårda på att få rätt antal sekunder. Ni skickar sedan era dikter åt höger. Du får ena kompisens dikt, den andra kompisen får din.

2) Ni har nu varsin dikt på ungefär en halv sida, och ni ska omvandla dem till dikter på en hel sida vardera. Ni får inte ändra eller ta bort vad kompisen skrivit, men ni får stoppa in egna ord eller rader var ni vill i era dikter tills de är dubbelt så stora. Återigen, tre minuter. Alla skickar åt samma håll igen.

3) Ni sitter nu med helsidesdikter. De ska bli en halv sida var igen. Ni får inte längre lägga till något, men ni får ta bort precis vad ni vill. När tre minuter har gått ska tre dikter återvända till sina ägare efter att ha blivit upphackade, mörbultade och fullproppade med nya intryck.

4) Nu är själva övningen slut. Ge varandra det ni skrivit utifrån varnadras dikter. Ni ska ha tre versioner av amma text: orginalet, den utfyllda och den nedskurna. Använd dessa, och skriv en sista, finslipad dikt. Hur lång eller kort som helst, med vilka delar av vilken av dina tre dikter som helst. Du har nu chansen att plocka det bästa ur tre hjärnor.

Även om övningen är slut så är det en bra idé att dela med sig av de sista dikterna när ni är klara, samtala och kanske ta en kopp kaffe, te, mjölk eller vatten och sätta er och titta ut över land och hav. Blev inte dikterna bra så hade ni ju i alla fall roligt.

#33 Kollektivitet

Tidsåtgång: 15-20 minuter.

Nackdelar: Du kan bli ledsen för att din kompis strök raderna som du tyckte var dina bästa.

Fördelar: Du kan bli glad för att dina kompisar vågade behandla din dikt vårdslöst, så att du kunde läsa den med nya ögon, en bra förutsättning för att kunna göra något bra i slutändan. Ni delar en erfarenhet och kommer kanske lite närmre varandra.