Senaste inläggen

Av Rikard - 13 mars 2009 15:09

Drömmare


Jag är superhjälte.
Min skateboard flyger och jag ramlar av.

Jag gör en räd i ett soprum.

Alla mina vänner är seglare.

Jag är Franz Kafka.


 Jag skulle aldrig minnas vad jag varit med om om jag inte skrev ner det. Därför skriver jag dagbok när det varit särskilt häftiga dagar, alltså lite då och då. Och precis så var det drömdagboken började. Med det viktigaste, då och då. Många saker som börjar så tar snabbt slut, andra bara växer tills de är oumbärliga.


Du sover 365 nätter om året (ca 200 om du lanar för ofta) och har således 365 möjliga drömmar att minnas. Fler om du vaknar och somnar om. Du kan inte anteckna allt som händer alla dagar hela livet, och det vill du nog inte heller, men när du väl satt dig ner för att sammanfattta en dag som kanske inte verkar särskilt intressant till en början, så kommer du minnas mer och mer, och du kan börja se dina egna handlingsmönster. Drömmar är fyllda av fler gömda skattkistor än dagar, och de kan hittas ganska lätt, bara man bryr sig om att leta. Minns du en detalj av en dröm som du trodde var förlorad kan det ur den enda detaljen växa fram en accosisationskedja som leder dig till ett helt kapitel av drömmen som du missat.  Så köp en ny anteckningsbok, klipp sönder den röda tråden och börja pussla.



bonus: http://www.365saker.se/2009/01/31/31-skriv-ner-dina-drommar 


Tidsåtgång: Tio minuter till en halvtimme varje morgon. Ju längre efter det att du vaknat som du sätter dig för  att skriva desto längre tid tar det att komma ihåg allt.

Nackdelar: Du kan snubbla över hemligheter i dig själv som får dig att må dåligt.

Fördelar: Det blir lättare att gå och lägga sig när man vet att man kan se fram emot sina drömmar på ett annat sätt. Du kan få underhållning av dina drömmar. Din förståelse för dig själv ökar.

ANNONS
Av Rikard - 12 mars 2009 22:26

Bobby?



En människa är inte sitt kön, utan sina handlingar. Varför tror så många att en karaktärs kön ger viktiga upplysningar? Det är ett försök att idka queerteori och feminism, och samtidigt utforska och lära känna sina egna karaktärer, när man tar deras kön ifrån dem. Här behöver du inte skriva något nytt alls, bara manipulera en text du redan sitter på.


Om du använder Office gör du såhär:

Öppna dokumentet.

Tryck Ctrl+B (Ctrl+F i OpenOffice/Star Office)

Här kan du välja att söka upp specifika ord och ersätta dem med andra. Använd funktionen för att vända alla kön.

Jag vet inte om den här funktionen finns i andra ordbehandlare, men använder du en sån så vet du kanske själv.


Läs igenom texten och se till så  att ändringarna blev rätt. Det kan lätt bli problem med ord som hans, hennes, tjej, kille osv. + namn. Kom ihåg att ändra namnen på karaktärerna också. Om du tycker att Lisa är ett perfekt namn på den nu manliga huvudpersonen så ska du så klart behålla det ändå.

Alternativt så läser du bara texten och ändrar manuellt. Det är upp till dig, vilket som känns lättast.


 För att du ska kunna läsa texten ordentligt kan det vara en bra idé att lägga undan texten ett par dagar innan du läser den med inverterade kön.


Tidsåtgång: Ett par minuter till en halvtimme att vända könen för en novell, lite beroende på längden. Är det en roman så lär det ju ta ett tag.

Nackdelar: Det är svårare än vad det låter. Man måste ändra sitt tänkande kring sina karaktärer för att ändringarna ska ha effekt.

Fördelar: Du lär dig se dina personer utan kepsar och klänningar och kan definiera dem utifrån vad de gör istället. Du kan få dig en tankeställare vad beträffar dina egna könsfördomar.




ANNONS
Av Rikard - 11 mars 2009 21:59

 Meditation


Vad har du gjort idag?

Vilken tanke har dominerat?

Har dina känslor förändrats?

Är du stolt över vad du åstadkommit idag?


Du kan börja med att svara på de frågorna om du har svårt att komma igång. Du kan börja hur du vill, men idag ska du skriva dagbok. Vänd på perspektiven, betrakta utifrån, inifrån och genom kikarlinser. Ställ frågor till dig själv som du inte vill svara på, och fundera över vad du vill drömma om inatt. Ur din klump verklighet ska du skulptera ditt eget konstverk. Din dag, sina drömmar och dina dagdrömmar ska bli poesi, en dikt eller flera, pentameter, frivers eller haiku spelar ingen roll bara det blir något. Läser du poesi? Vilken poet hade du velat läsa idag? Testa att dikta med henoms stil, så ska du se att känslan (eller känslorna) som genomsyrat dagen får störrer genomslagskraft. Glöm inte att spara den, dikten kommer vara brännpunkten som alla strålar samlas i, som en enda glödande ljuspunkt i minnesdunklet.


Tidsåtgång: En halvtimme att skriva dagboken. En halvtimme att skriva dikten.

Nackdelar: Det kan kännas tungt eller avklädande att förmedla en äkta känsla i en dikt som kretsar kring egna upplevelser.

Fördelar: Det kan vara en lättnad eller något upplyftande att förmedla en äkta känsla i en dikt som kretsar kring de egna upplevelerna. 

Av Rikard - 10 mars 2009 19:04

  tågfönste


Om jag hade haft en superkraft hade det varit att kunna springa och skriva samtidigt. Få saker är så nära sammanflätande i mitt känslonätverk som svett, rörelse och skrivande. Få saker är så inflätade i mina texter som flykten och kampen. De flesta skönlitterära texter beskriver någon typ av rörelse, en förflyttning. Ibland gör huvudpersonen en resa genom sig själv. Ibland måste nya marker utforskas. En bra text är aldrig statisk.


Jag kan inte springa och skriva samtidigt. Inte ens om jag skulle ge mig ut med en bandspelare skulle jag inte kunna använda den. Inte samtidigt som jag befinner mig inne i mig själv, och i molnet som mina rytmiska fötter skapar omkring mig. Det jag kan göra är att låta något annat förflytta mig, och skapa en artificiell rytm om mig. Samtidigt får jag sitta i min textbubbla. Samtidigt förflyttas jag någonstans, och känner förflyttningen som en utdraget rep som fäster mig vid resans mål.


Tidsåtgång: Min favorit är en timme. Det ger tid att skapa, samtidigt som man inte tröttnar - man får mersmak.

Nackdelar: Kostar pengar varje gång, såvida du inte har ett kort som kan ta dig väldigt långt helt gratis. Det kan vara värt att investera i ett sådant. 

Fördelar: Därute förändras saker fort, medan du sitter skyddad din bubbla av litteratur. Det kan uppstå en framåtkraft i din text som du inte visste att du hade inom dig.

Av Rikard - 9 mars 2009 20:17

 Inre barn


Ibland glömmer jag vad som fick mig att börja läsa, spendera timmar i skolbiblioteket när andra barn spelade fotboll mot träplank på asfaltsplaner eller lekte med den för tillfället mest hypade plastleksaken. Litteraturen smög sig på mig genom ett intresse som bottnar i min totala, förlamande rädsla.


Att jag sökte mig till böcker för att tillfredställa mitt snedvridna behov berodde på att det var den enda källa jag kunde tillgå. Många vuxna tror att man inte får prata med barn om saker som skrämmer dem, eller så vill de inte. När ämnet väl kom upp satt jag mest på helspänn av alla, och en ganska enkel berättelse kunde finnas kvar hos mig i flera år som ett latent virus, hugga tag i mig och klistra mig vid tröskeln. Ändå letade jag varannan dag efter nya titlar i skolbiblioteket. Ändå var jag fastfrusen i soffan varje rast så fort en ny bok kommit in, tills den var noggrannt genomläst. Med åldern försvinner sådant där. Tror man.


Självupptagen som jag är kollar jag sökmotorreferenser till den här bloggen. Någon har sökt på "älvkungen goethe". Jag testar. Och där är det. Resultat nummer 2 i listan. En länk till Wikipedia. Och blodet isas, precis som det gjorde varje natt i flera år.

Spökliftare.

Jag klickar, och hamnar i dödsskräckeufori när jag börjar läsa. Jag tänker på filmer jag  sett, "sanna historier"  jag hört och noveller jag läst. Jag kan inte sluta läsa. I två timmar har jag googlat spöken, gastar, älvor och vampyrer.


Under större delen av mitt liv har jag varit rädd för mörkret, stundtals riktigt ohälsosamt. Skräckens kärna var vampyrer, då jag som barn blev fixerad vid den morbida, ondskefulla, sexuella, mäktiga, perversa, mystiska och livsfarliga  aura som omga varelserna. Jag fängslades av det nogrannt formulerade och allmänt accepterade regelsystmet för exakt vad som gällde när det kom till att skrämma, döda eller undkomma en vampyr. Jag såg vampyrer som det som mördare drömmer mardrömmar om.


Nu sitter jag ensam med mina kalla kårar. Jag har tittat på filmer som jag lovat mig själv att aldrig se igen. Jag vet att jag kommer att känna mig jagad i mörkret i en vecka framöver, och jag kommer bara ta paus från att kasta blickar över axeln för en enda sak, nämligen för att förskra mig om att ett spöke eller en vampyr inte står framför mig. Och jag måste erkänna att jag älskar det.


Vad fixerade dig när du var mindre?


Tidsåtgång: Flera timmar om du har otur. Flera dagar om du har tur.

Nackdelar: Du kan springa på saker du helst ville glömma.

Fördelar: Du kan inse nya saker om dig själv och din bakgrund. Du kan återfå känslan av att du står på en grund av verkligt intresse i det du gör som kan kopplas till vad det nu är du är rotad i. Det kommer troligen kännas riktigt underbart.

Av Rikard - 8 mars 2009 17:27


 ordning


Idag skriver Peter Hjörne om multitasking på GPs ledarsida. Den unga generationen är proffs på att göra flera saker samtidigt, utan att för den sakens skull information går förlorad. Jag vet inte om jag håller med. Ungdomar som pratar med kompisar, surfar och gör läxor samtidigt som de har full koll på alla bollar de balanserar i luften är en romantisk bild av vad som i själva verket är ett modernt behov av ständig stimulans, i en värld där "silence, experience shows, is what terrifies people the most."


När jag var lite yngre antog jag att allt kunde övas upp. Om jag bara försökte öva mig på att göra läxorna samtidigt som jag såg på tv så skulle jag tillslut lära mig. Tror ni att jag gjorde det?


Skapande mår bra av att få odelad uppmärksamhet åtminstone ibland. Därför rensar jag då och då mitt skrivbord, så att jag alltid har en liten fristad. Där finns bara skrivmaskinen, pärmarna jag köpte för ett par veckor sen där jag sätter in min hand- eller maskinskrivvna prosa och lyrik, tomma papper och pennor. Jag  har brev, musik och böcker och gitarr på armlängs avstånd, men utanför synfältet, så jag slipper bli distraherad så fort jag tittar upp från pappret ett ögonblick. Jag har varit tvungen att ge bort och slänga och gömma undan en hel del saker jag hade i rummet förrut för att göra plats, men i slutändan är det värt det för att få lite harmoni.


Samma sak gäller för min dator. Den har två användare: en normal, och en att skriva på. Den senare har ett tomt skrivbord, alla menyer döljs automatiskt, och inga program andra än de jag behöver för ordbehandling eller inspiration är tillgängliga. Inga distraktioner.


Tidsåtgång: Väldigt varierande, beroende på hur storoch stökig ytan är. Räkna med minst en timme.

Nackdelar: Du kan behöva göra dig av med saker för att få plats med annat. Dessutom är städning oftast skittråkigt, så glöm inte att lyssna på musik samtidigt.

Fördelar: När du väl satt dig ner och bestämt dig för att skriva något är risken mindre att du kommer av dig. Det blir lättare att hålla fokus, och du känner dig förmodligen lugnare.


Av Rikard - 7 mars 2009 18:18



Marginaler


Vad är inspiration? Vad är essensen i tingen som ger oss råmaterialet att forma våra önskningar med? Var börjar man när man känner sig oinspirerad?


 Ett av de bästa sätten att välja en början är att skära ner på sina alternativ. De flesta ordbehandlingsprogram har anpassningsbara marginaler. Testa att reducera dem tills de blir en utmaning, nästan som ett korsord. Med en marginalbredd på fyra tecken finns det inte så många ord att välja på, man måste tänka efter ordentligt, och när man väl funnit ett passande hammrar man ner det snabbt som attan. Efter ett tag skapas det en ton i dikten, den får en riktning. Öka marginalerna lite. Nu har idéer börjat dyka upp att använda. Till slut har du en text utan begränsningar i orden som vill ur dig, och du kan ställa in vanliga marginaler och skriva ner den.


 Det är att skapa inspiration. Däri ligger essensen. Man måste så ett frö om något ska kunna växa.


Tidsåtgång: Går oftast snabbt eftersom det är ganska likt flödesskrivning. Troligen inte mer än en kvart att fylla alla rader.

Nackdelar: Inga, om du inte blir extremt frusterad och slår sönder din dator. Men då är det bara att ge dina ord mer utrymme igen.

Fördelar: Ett bra sätt att sätta igång hjärnan och inspirera sig själv, utan att behöva hjälp utifrån.


Av Rikard - 6 mars 2009 21:59


 På min dator finns en hel mapp med Word-document som alla innehåller vad som skulle vara en spännande början på en berättelse eller en novell. Jag har fått frågan varför jag inte avslutar dem. Det är en svår fråga med ett ganska enkelt svar: de är avslutade. De är inte en del av en berättelse, det ser bara ut så. I själva verket är de lika mycket avslutade verk som dikterna, låttexterna och novellerna som de en dag förhoppningsvis kommer få trängas med. 


Du behöver inte ha en plan när du börjar skriva en novell. Det räcker oftast att tänka sig en plats, en person och en tidpunkt, och så kommer en antydan till en handling utvecklas allteftersom du skriver. Testa, utan krav. Du kan finslipa inledningen utan att veta vad som kommer sen, och så sitter du på vad som antingen är något avslutat, eller början på något helt nytt.  


Tidsåtgång: Hur lång är inledningen?

Nackdelar: Det kan bli en vana att nöja sig med en bra inledning och strunta i dess potential.

Fördelar: Du får öva på en av de viktigaste elementen i en berättelse: början. Du bygger en hög av berättelser som du kan spinna vidare på när du vill. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se